Fläng och turbulens

Idag åkte jag från Luleå. Till Östersund. Och därifrån åkte jag till Arlanda. Nu är jag på väg mot Falun med tåget, men jag ska kliva av i Avesta. Mc D hämtar upp mig där och så bilar vi sista biten till Falun. Skönt att åka bil. Skönt med lite sällskap. Idag har jag tänkt på en massa saker som jag hade tänkt blogga om, men som vanligt kommer jag inte ihåg alla mina smarta tankar.

Jo, en sak. När vi flög in över Östersund med det lilla propellerplanet så sa piloten att det kunde bli lite skumpigt. Jag insåg då hur blasé jag blivit över hela den här flygargrejen. Min första reaktion på den utlovade turbulensen var inte rädsla, utan snarare ett slags spänd förväntan. Nånting skulle hända som var utöver det vanliga :) Plus att det känns rätt skönt i kroppen med lite turbulens. Och då menar jag förstås rent bokstavligt - turbulens av den metaforiska sorten kan vara rent överdjävlig.

En annan sak var att det kändes rätt så dumt att sitta på stationen på Arlanda och vara 28 minuter hemifrån, men istället ta tåget åt motsatt håll. När man varit borta i 1½ vecka...

Men ikväll så får den här donnan sällskap och då blir inte bortavistelsen lika jobbig. Kommer till och med att få äta middag med sällskap ikväll. Vilken lyx!