Skogsbesök och tänk

Nu har jag kört mammas nya bil till Lakafors och tillbaka. Där emellan var jag en stund i Lakafors också. Jag hälsade på min bästa Jessica, ungarna, och Kalle och Sylvia, och så alla 22 djuren förstås... Vi preliminärbestämde att jag ska bo en helg hos dem i slutet av oktober, när jag ska upp och gadda mig hos Sanna. Vi pratade om att bara hänga hemma hos dem hela helgen och dricka lite vin och kanske rida ut i skogen med hästarna en sväng. Det vore mysigt. Hoppas det blir av.

Jag vet inte riktigt vad det är med mig. Antagligen en kombination av många saker. Men mest är det nog avsaknaden av kontakt som spökar. Känns som att saker och ting rinner ut i den berömda sanden och jag vet inte om jag orkar/bör/vill försöka förhindra det... Och sen är jag rädd för hur jag kommer reagera när/om vi ses.

Jag är lite ledsen. Jag vill gråta. Jag tror det skulle kännas bättre då. Kanske. Men det är ingen garanti.