Usch. Jag känner inte för att sätta mig och äta middag ensam på en restaurang idag. Jag är inte pepp. Undrar när de öppnar? Om jag skyndar mig dit precis när de öppnar så lär det ju inte vara så mycket folk? Fortfarande inte särkilt sugen på mat, men jag borde nog äta nåt snart. Annars kollapsar jag väl. Kanske inte, men jag känner mig inte direkt starkast i världen, om vi säger så. Jag har vilat en stund, men kroppen ville inte riktigt sova. Har glidit in och ut ur nån sorts dvala i ett par timmar.
Har som sagt fått reda ut det mesta som jag mådde värdekasst över tidigare och det känns bra. En jobbig sak är dock att jag skulle vilja prata lite mer, och helst vara på samma plats, för att inte bara få höra att allt är bra, utan få känna det också. Ord är ord, och ord är bra, men att kunna se nån i ögonen och veta att de menar det de säger är rätt oslagbart. Det är svårt i det här fallet. Eller jag tvivlar inte på att han menar det han säger men det hade liksom bara känts bättre då, tror jag. Eller så inte. Jag vet inte. Det hade varit roligt att inte vara en idiot, och kanske fått ut lite mer av helgens rendez vous. Just nu känns delar av lördagen/söndagen nästintill bortkastade, även om det fanns stunder som definitivt var roliga och mycket trevliga. Men men. Vad göra? Skylla sig själv, brukar det kallas.
Jag är iallafall på väg mot ett bättre ställe. Ett gladare.
Elsa 2 veckor
11 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar