Elvis och solfjädersplafonder

Alltså jag trodde ju att det skulle vara ett sunkigt hotell, men det slog liksom alla rekord. Jag vet inte vart jag ska börja. Utvändigt ser det ut som en byggnad man hittar på ett industriområde, täckt med plåt. När man går genom ytterdörren hänvisas man två trappor upp, och när man kliver in i själva hotellet...

Grå-beiga väggar och grå heltäckningsmatta i korridorerna lyses upp av väggfasta glasskärmar med blommönster på. Tavlor med fyrtorn i storm samsas med billiga porträtt av Elvis. För att komma till mitt rum måste jag gå genom hotellet, förbi rökrummet och sen knata en trappa ner. Rumsnumren står på små speglar vid varje dörr. På min nyckel sitter en nyckelring med liten tummad läderbit med rumsnumret inskrivet. Det står plastblommor utplacerade lite här och var, i hörn och i korridorerna, och på rummet. Sängen är väggfast med en sängram av nån slags bokfolie, och skrivbordet likaså. På sängen ligger ett överkast som jag hoppas är rent. Alla tekniska prylar härstammar från början av 80-talet. I taken sitter solfjädersplafonder, ni vet såna som alla hade i början av 90-talet, och i korridorerna har någon haft den goda smaken att montera upp vita lyktstolpar för utomhusbruk.

Jag är rädd att TVn ska börja brinna om jag slår på den. Det luktar lite märkligt i hela hotellet, antagligen ett resultat av att det varit tillåtet att röka inomhus förut. Känns som jag är i Polen eller nåt, och att man vanligtvis betalar för rummen per timme på det här hotellet... Det är ju i och för sig väldigt billigt, men det är så sunkigt att det nästan är komiskt. Jag tänker inte bo här igen. Då var frikyrkohotellet bättre...

Idag har det varit tjejkväll på stan här i Ö-vik. Jag jobbade i butiken och sålde skor som en vanlig butiksnisse. Det var roligt som omväxling. Jag sålde för drygt 10500 spänn (exkl. moms) på 2 timmar. Det är inte fy skam.