Nya Converse

Måndag, och jag har varit i Stockholm hela dan. Jag ska fortsätta vara det skitlänge nu. Bara två bortadagar nästa vecka. Det är allt. Tills jag går på julledighet. Då åker jag bort i två veckor.

Idag gick jag förbi på Nilsonbutiken där den charmiga killen från Placebokonserten jobbar. Jag skulle kolla på skor, men hoppades såklart att han skulle jobba, vilket han gjorde. Så vi pratade en stund, kanske inte så proffessionellt, men ändå, det var inte supermycket folk i butiken. Jag köpte ju dessutom ett par skor sen. Ett par gråa Converse. Funderade på svarta, men så kom jag på att jag ju nästan aldrig använde mina svarta Cheap Monday-pjucks som jag hade förut, så därför tog jag grå istället. Hade ett värdebevis, och med personalrabatten och värdebeviset avdraget så betalade jag 205 spänn för ett par Converse. Det är rätt kurs.

Nu får jag alldeles strax besök. Jag och karaokekillen ska göra ett nytt försök med "Cry-Baby". Kom just på att "karaokekillen" är rätt långt att skriva, men jag kan ju inte förkorta det till "KK", jag menar, hur skulle det se ut?

Nostalgi och tid

Hade tänkt mig iväg till Strand i Hornstull för att kolla på fotbollen, men det blev inget så jag såg matchen hemma istället. Zlatan är kung!

Idag är det som sagt 1a advent och det är ganska precis ett år sen jag var i Uppsala. Jag föll den helgen och det tog ett tag att repa sig från det. Det tog ett ännu längre tag att släppa det helt, kanske tre månader efter att det blev definitivt, så det tog alltså nästan 5-6 månader från det vi sågs första gången. Men det gick till sist. Sen föll jag igen, för nån annan. Historien upprepar sig. Men det bästa med det här är att eftersom jag repade mig då borde jag repa mig nu också.

En rolig sak som hänt idag är att jag i ren nostalgi skickade ett litet mail till T, bara för att höra hur han hade det. Förväntade mig inte nåt svar direkt, så det var jätteroligt när han faktiskt svarade. Skönt att kunna höras igen.


Jag undrar hur länge det kommer ta innan det känns så nu? Det är så himla svårt att bara vänta på att tiden ska gå.

Hematom

Okej, några punkter på listan checkade: trådgardiner i köket upp, plus lampa i köksfönstret, adventsstjärna monterad och tänd (tänk att lampan klarade flytten, jey!). Bara resten kvar nu.

För att få i ordning det elektriska till stjärnan var jag dock tvungen att klättra in bakom TVn ett par gånger och när jag skulle ut sista gången hade jag liksom lite bråttom och tänkte ta en genväg - typ genom TV-bänken. Bänken höll, mitt vänstra smalben är det sämre med. Till saken hör att jag tidigare i veckan försökte modellera om en stege med samma smalben, men även där vann tingen över människan. Så nu har jag inte mindre än två shyssta blåmärken och två matchande, svullna bulor på mitt stackars smalben. Ser helt misshandlad ut.

Skräpväder

Jag kanske skulle ta och hänga upp ett par gardiner i köket och kanske få upp den där jädra julstjärnan? Det är ju ändå första advent idag. Städa lite kanske? Vore ju skönt efteråt. Jag har ju ändå inget särskilt för mig.

Värdelöst skräpväder är vad det är.

Adventsdimma

Mensvärk, kan man amputera svanken? Eller byta ut den?

Första advent. Det är dimma ute. Förra året var jag i Uppsala den här helgen. Det var dimmigt då också. Kollade på fyrverkerier tillsammans med Thomas. Det känns som att det var ett liv sen. Tänk vad mycket som hinner hända på ett år. Vilka toppar och dalar man hinner vara med om, och hur människor både hinner komma in i ens liv likväl som de hinner försvinna.

Man kanske skulle ge sig ut och kolla på julskyltningarna, men jag tror inte att jag ids, det lär väl vara sjukt mycket folk i farten. Idag är det El Clasico - FC Barcelona vs. Real Madrid. Märkligt att jag bryr mig, det hade jag aldrig gjort om det varit för 6-7 år sen.


Saknar. Fan. Hur kan man sakna nåt som man egentligen aldrig haft?

En helg i korthet

Fredagskvällen spenderades framför Idol tillsammans med Anders. Det var trevligt. Runt klockan nio ringde Petra och frågade om vi skulle komma ut, så vi funderade en stund och sen åkte vi. Hamnade på Marie Laveau, och jag kände mig som morsan på stan. Bara en massa småglin. Prövade dansa en stund och i gammal Kickis-anda så hade grabbarna ingen aning om vart de skulle hålla händerna - TO THEM SELFES! Jävla idioter. Inget höjdarställe, men kidsen hade nog roligt.

När Anders for hem åkte jag och träffade en kille som jag lärde känna i höstas på karakoekvällen i Fruängen. Han var på nån svartklubb på en båt, Vieille Montagne, vid Söder Mälarstrand. Det var trevligt, och billigt. Hängde med till honom efteråt och vi började se "Cry Baby", men jag somnade efter kanske en kvart. Fail.

Igår hade jag egentligen tänkt gå på Miike Snow med Petra och brudarna, men jag stannade hemma istället. Sov lite middag, kollade på TV, slösurfade, kollade på "Factory Girl" som var rätt okej, men inte så bra som jag hade hoppats. Somnade framför TVn nån gång runt midnatt och blev väckt strax efter två av en riktigt packad brandman. Kontentan av samtalet var att han var kramsjuk och ville att jag skulle vara där.

Längtar efter en pizza men jag vågar inte gå in på pizzastället. Det sitter jämt en massa stammisar där inne och glor på en när man går förbi fönstret. Det är läskigt med stammisar.

En stillsam kväll

Det är lördag, jag är hemma och gör inget alls, jag borde statistiskt och historiskt sett blogga ihjäl mig, men jag är inte inspirerad. Jag har saker att skriva om men jag tror det får vänta till en annan dag.

Det verkar som att det blir att kolla på en film.

Fredagkväll

Det är helg!! Fy fan vad skönt!

Funderar på att gå ut en sväng, eller så ska jag kanske hänga med Anders och kolla på Idol. Har inte bestämt mig ännu.

Idag är en sån där dag då allt känns precis som vanligt och jag lätt skulle kunna slänga iväg ett sms eller nåt av "gammal vana", men jag blir tvungen att påminna mig om att jag antagligen skulle bli rätt så ledsen om jag inte fick nåt svar, så det är nog bäst att låta bli.

Det är också en andledning till varför jag tvekar om ifall jag ska gå ut, för går jag ut lär jag ju ta mig en öl eller två och jag verkar ju bli totalkorkad när jag gör det. Alltså, korkad i bemärkelsen "skicka sms som jag sen önskar att jag aldrig hade skickat".

Näe, jag vet inte. Det lutar åt att det blir en lugn kväll.

Nu medan jag suttit här och filat på det här inlägget har jag känt att jag inte känner mig helt kry. Är ganska sliten efter veckan. Vore nog bra att ta sig ut från läggan och umgås med nån, men jag vet inte om jag orkar. Har en lätt huvudvärk och min temperatur som vanligtvis ligger stabilt runt 36,5 har letat sig upp till 37,1.

Pratade just med Anders. Det löste sig på det bästa sättet: Han kommer hit, så jag behöver inte ta mig nånstans, och jag behöver heller inte vara själv. King.

Agnesberg - Ulriksdal

Hemma. I flera veckor nästan. Ska bara en sväng till Varberg under de närmsta tre veckorna, Resten tillbringar jag i Stockholm. Det kommer nog kännas lite konstigt. Men väääldigt skönt.

Lyx!

Nu ska jag lägga mig och glo på TV. Jag har lite saker jag tänkte skriva om men jag ids inte blogga mer idag.

G'natt!

Men åååh!

Det är tur att jag är en sån blid människa... Planet kom iväg 10 min efter utsatt tid. Flög med ett par som hade en liten unge som gastade på barnspråk hela flygningen från Luleå, 70 minuter. Sen tog det ovanligt länge att få bagaget, och när jag väl fick min väska skyndade jag iväg till tågspärrarna, bara för att missa mitt tåg med EN YNKA MINUT! GAAAH! Jag vill ju bara hem...

Blixtvisit

Sitter på flygplatsen i Luleå och väntar på mitt plan. Jag kom hit tidigt, för flygbussarna går så dåliga tider i förhållande till Norweigans avgångar. De senaste två dagarna har jag jobbat i Piteå och Luleå, hälsade på Mike i tisdags kväll och Jessica och Peppe igår. Ändå har jag varit här i mindre än 48 timmar. Det har varit ganska intensivt.

Är som sagt på väg hem. Det ska bli skönt. Jag är trött. Trött. Inte i huvudet utan mer allmänt, mitt generella tillstånd är att jag är trött. Jag vet inte riktigt varför jag är trött, det är nog en kombination av en massa olika saker. Årstid, väder, avsaknaden av närhet, tungt på jobbet, saknad...en massa saker helt enkelt. Nu ska jag inte resa så mycket på att tag. Det ska bli skönt att få vara hemma. Är dock lite rädd att jag ska tycka det blir för jobbigt att börja om att resa igen sen. Den dagen - den sorgen, som mamma skulle ha sagt.

Det är nog ett av de bästa uttryck jag vet. Den dagen - den sorgen.

Ingen mening att ta ut saker i förskott. Att oroa sig är bara slöseri med energi. De slutsatser man drar när man tar ut saker i förskott eller om man försöker föreställa sig hur något ska bli i framtiden är ändå oftast fel och då har man gått omkring och reagerat på nåt som aldrig hänt, hänger ni med? Så man kanske är förbannad på nån för att man tror att de ska säga en viss sak och sen visar det sig att de inte alls säger den saken och så har man hetsat upp sig i onödan... Äh, det kanske bara är jag som håller på med sånt? Hur som helst så är det ruskigt onödigt. Och tröttsamt.

Ännu en buss...

Sitter på ännu en buss, men nu behöver jag bara åka en timme. Det är definitivt överkomligt. Det är dimmigt och grått. Mina tankar går söderöver.

Åker hem ikväll. Det ska bli skönt.

Tur?

Häromdagen satt jag och funderade lite och då beslutade jag mig för att boka av tågbiljetten och boka om flygbiljetten som jag egentligen skulle ha använt för att ta mig upp till Piteå idag. Istället bestämde jag mig för att åka Kustbussen i 7 timmar, och vara framme en timme tidigare än jag skulle varit annars. Ett lyckosamt drag, verkar det som.

Läste precis i tidningen att de stängt Luleå Airport på grund av ett elfel. Så frågan är vart jag skulle fått landa då, eller om jag ens hade fått lyfta från Arlanda? Nåja, kollade Luftfartsverkets hemsida nu och trafiken verkar vara igång och de tar ner plan i Luleå igen. Men jag sitter hur som helst på bussen, så det gör detsamma.

Puss!

Nutid och dåtid

Sitter här och känner mig lite vemodig. Umeå. Saknar verkligen att prata med den där grabben nu och då.

Har suttit och tänkt på hur saker och ting skulle kunna bli framöver, men så kom jag på mig själv med att sitta och förutsätta att allt skulle bli bra, att vi skulle kunna umgås som vanligt folk. Men det är ju inget som säger att det skulle funka. Så jag tvingade mig själv att sluta sitta och fundera på vad man skulle säga, vad jag skulle ha på mig, yada yada yada.... För det är ju totalt meningslöst att sitta och slösa energi på. Ses vi så ses vi, och då får jag väl lov att improvisera, helt enkelt.

Nu har bussen lämnat Umeå (jag också för den delen), och det är ungefär tre timmar tills jag är framme i Piteå. Då ska jag ta bilen ut till Svensbyn för att umgås med Mike en stund innan jag lägger mig och sover. Han skulle visst ha vaknatt lät det som.

Jag brukade avsky hans vaknätter medan vi var tillsammans. Jag hatade verkligen att somna innan honom och att sedan vakna nån gång mitt i natten för att upptäcka att han fortfarande inte kommit och lagt sig. Nu borde det ju vara annorlunda, eftersom vi inte brukar dela säng när jag sover där, och vi är ju såklart inte ihop längre heller. Men ändå, när han sa att han skulle vaka så högg det till av igenkänning. Mycket märkligt. Fördelen med att han ska vaka inatt är att då får jag ta sängen, istället för att sova på soffan som jag brukar göra när jag är där :)

Buss-Jensan

Jag åker buss. Länge. Drygt 7 timmar ska jag sitta här, ungefär 5 kvar med andra ord. Jag har sovit ett tag. Det gör att två timmar känns ungefär som 30 minuter. Om jag kunde fortsätta sova resten av vägen skulle det kännas som en dryg timme bara. Den jättebraiga planen går nog tyvärr i stöpet, för jag tror inte jag kan sova mer.

Örnsköldsvik, minsann. Det är grått och trist här också, precis som i Sundsvall. Precis som överallt för tillfället. Vintern lyser med sin frånvaro och på söndag är det första advent. Känner ni julstämningen? Gäsp. Undrar hur ont jag kommer ha i kroppen när jag stiger av bussen i Piteå ikväll? Jag gissar på "ganska".

Oh well...

I Sundsvall

Ungefär 75% av kvällarna jag bor på det här hotellet är kvällsbuffén en besvikelse. Okej, den är gratis, men det kunde ju fortfarande få vara god? Gratis är inte alltid gott. Idag serverade de skittråkiga köttbullar och potatis. Jag tycker inte ens om köttbullar. Det är en sån där sak som man kan äta för att överleva, men som jag helst undviker. Om de inte är hemmagjorda, och goda förstås. Jag åt 6-7 stycken, sen fick det vara nog. Resten av buffén var också konstig. Näe, ikväll var det inge kul att äta middag. Frukosten brukar dock vara bättre.

Bor i ett riktigt shysst hotellrum (dubbelsäng med bautakuddar, två fåtöljer, platt-TV, DVD, badkar och fransk balkong). Tappade upp ett bad tidigare och låg och kollade på "Vänner" i badet. Ganska skönt. Synd att jag blir så himla rastlös bara. Lyckades ändå ligga i blöt i säkert en halvtimme innan jag blev less. Bra gjort av mig! Värktabletten och badet verkar göra sitt, och det känns ju skönt iallafall, så kanske jag får sova i natt.

Tankarna vandrar dit de vill idag. Det är okej.

Gammal tant?

Är så sjukt hungrig!! Antar att det blir så när man äter frukost 04.30, lunch vid 10.30 och inte får äta middag förrän klockan 18. Bara en dryg timme kvar alltså... Tur att jag inte måste vara trevlig mot nån.

Har roddat butik hela dagen. Det var ganska tungt. Kommer ha träningsvärk i hela kroppen imorrn. Har haft ont i min högra höft sen i fredags eller lördags, och det blev inte bättre av att sitta still i tre timmar på tåget och sen springa omkring på stengolv resten av dagen. Har ingen aning om vad det är för tokeri med höften, men jag hoppas att det inte är inflammationer på gång. Hade det i båda höfterna för några år sedan, och det tog skitlänge innan jag blev bra igen. Dessutom felbelastade jag en massa i resten av kroppen så till sist hade jag inflammerade leder lite här och var. Riktigt, riktigt jobbigt, och ont. Ska ta en värktablett sen, och så ska jag tappa upp ett varmt bad innan jag slutligen somnar framför CSI eller nåt annat. Jag undrar hur många hela avsnitt jag sett de senaste två åren?

Tuffar norrut...

Klockan är 06.37, jag har varit vaken i över 2½ timme och jag sitter på X2000 upp till Sundsvall. Jag tycker det kränger mer än vanligt, vilket känns oroväckande eftersom jag dessutom åker baklänges... Jag känner mig som en gammal tant, för jag har ont i höften, och det har jag haft hela helgen. Hoppas det blir bättre. Inte världens bästa grej att sitta stilla i över tre timmar kanske, men vad gör man?

Är inte lika trött idag som jag var förra veckan, men jag måste säga att det känns högst onaturligt att stiga upp den här tiden. Jag längtar redan till sängen, men inte för att jag egentligen är så trött i vare sig huvud eller kropp, men jag har bara en sån dag, ni vet, då man helst bara skulle stannat kvar under täcket.

Jag är rätt så nöjd med mig själv: Jag kom ihåg att ta med raggsockar. Brukar alltid bli så frusen på tåget.

Jag orkar inte hålla på med datorn. Mobilt bredband fungarar inte ultimat när man åker tåg. Det är bättre för humöret att låta bli helt enkelt. Jag tror jag ska försöka vila lite istället. Varför måste de ha på så mycket lampor? Jag vill att det ska vara lite mörkare. Kan man inte vänta till klockan åtta med att slå på taklamporna, alla har ju ändå läslampor ovanför sitt säte?

Ja, jag har visst utvecklat en gnällig sida. Jag kanske borde börja boka biljetter i tysta salonger och införskaffa en sån där sovmask? Jag reser ju hela tiden och då vill man ha lugn och ro så att tillvaron blir lite drägligare. Ungefär som med hotellrummen; jag vill inte bo på nåt sunkhotell, det är ju för tusan mitt andra hem. Jag vill ha en shysst standard, jag förtjänar det. Därför är det ju himla bra att jag har det här platinumkortet. Lite sämre när jag ska övernatta i Ö-vik dock. Då är det antingen Jesushotell eller Elvisdekorerat polskt entimmeshotell som gäller... I det fallet går Jesus vinnande ur striden, tro det eller ej (hahahaha, jag är så himla rolig...! Oh, jag gjorde det igen! Ingen hejd på lustigheterna denna morgon...!).

Mjau.

Helgen

Om man skulle ta och sammanfatta helgen? Jag kom hem, somnade, vaknade, somnade igen, vaknade i lördags, tittade ut på solen, gick och handlade, kollade film, somnade, vaknade av telefonen, somnade, vaknade i morse, tvättade kläder, lagade lite mat, diskade, packade och nu ska jag strax sova. Och så bloggade jag såklart en massa.

Jag har varit ensam hela helgen, vilket har känts allt ifrån värdelöst till helt underbart. I det stora hela bara bra. Men jag måste nog ta mig ut nån helg snart. Men jag vill inte GÅ UT, jag vill bara träffa folk. Alla ska bara var fulla hela tiden... Jag orkar inte. Jag behöver mina helger för att jag ska kunna vila upp mig... Okej, när saker och ting är ur världen kommer jag säkert att ha både mer energi och mer pepp till att gå ut och svänga mina lurviga, men jag har inte haft så mycket av vare sig det ena eller det andra på sista tiden.

Näe, väckarklockan ringer klockan 04.00 imorgon så nu ska den här katten krypa ner under täcket och se om sömnen har lust att göra henne sällskap. Prrrrrrr.

Farbror resande Mac

Imorgon inleder jag min sista riktiga resvecka på ganska länge. Stiger upp senast 04.30 och vid 06.15 sätter jag mig på ett tåg till Sundsvall. Tar den ena butiken imorrn och den andra på tisdag, för att sen på tisdag eftermiddag ta bussen norrut. Onsdag jobbar jag i Piteå och torsdag i Luleå. Jag vet - skitdumt planerad resvecka - men det finns en anledning till varför jag inte tar flyget direkt från Sundsvall till Luleå: Jag sparar typ 3500 på att ta bussen istället. Det tar lite tid, men det får det vara värt. Det är ju bara den här enda veckan jag reser så här. Brukar försöka planera bättre i vanliga fall. På torsdag kväll flyger jag ner till Stockholm igen, och sen har jag bara en enda jobbresa inplanerad under december månad. Går på julledighet den 18e december. Sen är det 2010!

Crazy.

På tal om nåt annat. Handlade lite smågrejer på mataffären igår, och jag brukar för det första aldrig köpa saft, och definitivt inte lightsaft, men tror ni inte att jag kommer hem med en Fun Light iallafall, trots att jag vet att jag oundvikligen får halsbränna av den? Hur korkad är man egentligen på en skala? Ganska, skulle jag nog svara.

Kommer ni ihåg de här små liven?

Party feeling

OOOOH! Jag vill klä upp mig! Jag vill vara docksöt med lockar, tyllkjol och höga klackar..! Jag vill få komplimanger. Jag tror det är dags för mig att inhandla ett par fina festpumps som kan komplettera min garderob inför alla fester i december. Eller så får mina favvisar som jag hittade på Tattoo Meltdown i Trollhättan hänga med istället. De är ju verkligen JAG, eller hur? Plus att med de skorna kan man ha på sig nästan vad som helst, det känns festligt iallafall.


En bra grej är att jag inte kommer att tillbringa hela jul och nyår på samma plats, vilket innebär att jag kan "återanvända" festkläderna och inte behöver ha med mig lika mycket grejer. Kanske skulle man investera i en liten, svart väska också?

Nåja, vi får väl se vad som händer. Lön om några dagar.

Fyllesamtal

Blev nyss väckt av telefonen. Det var en rätt så slirig brandman som var lite pratsjuk. Han lät förvånad när jag svarade, och undrade varför jag var uppe. Vilket jag inte direkt var, men jag hade inte hunnit somna till ordentligt efter att jag vänt på mig i sängen ett tag innan han ringde. Vi brukar ringa till varann ibland när vi varit ut. Oftast när jag ringer till honom är jag i behov av lite uppmärksamhet och han brukar kunna bidra med det, men jag vet egentligen inte vad han ville inatt. Bara prata tror jag, eller så ville han ha lite uppmärksamhet också, vem vet? Han hade tydligen fått ragg fast hans brorsa tyckte inte att tjejen var så fin så det blev nog kanske inget, det lät inte så. Han skulle iallafall sova i en dubbelsäng med sin bror. Han sa att han tyckte att jag skulle lägga ner mina känslor för grabben. Det har han nog rätt i. Jag försöker. Det går ganska bra trots allt, men det tar en jädra tid. Jag tycker ändå det är lite charmigt att brandmannen tänker på mig mitt i natten när han är full... Jag tar det som en komplimang.

Hade han ringt på det viset för snart tre år sen hade jag antagligen nästan dött på fläcken. Jag var rätt nykär då. Det gick över sen. Men jag gillar honom.

Lördag fast söndag

Så börjar vi på en ny dag. Det blev en sjuhelvetes massa inlägg på gårdagen. Jag tycker ju då fortfarande att det är lördag, för jag har ju inte lagt mig ännu, men tidsmässigt är vi nu inne på söndag. Har precis sett klart "Up". Det var en mycket bra film. Jättefin och smårolig. En härlig film helt enkelt. Min favoritscen var nog "väckargrodan". Småskrattade rätt länge åt den. Så himla bra! Hahahaha!

Jag vet inte om jag kommer kunna somna. Drack ju en del kaffe tidigare, plus att jag sov rätt mycket i natt. Jag antar att om jag slår på TVn och det råkar vara ett CSI eller nåt liknande så lär jag väl somna relativt snabbt. Känns inte som nån panik dock. Är ju faktiskt ledig imorrn (idag) också. Det enda jag har inplanerat imorrn (idag) är tvättstugan. Sen ska jag fixa undan lite här också. Ska vara borta nästan hela veckan och det är mycket roligare att komma hem om det inte ser ut som...det gör just nu.

Nu stänger jag ner det här för idag. Alltså igår, det beror på hur man ser det.

Prosit

Hahahaha.... Hur man reagerar egentligen.... Hehehe.

I alla fall. Satt alldeles nyss och fixade med nåt på datorn och så hade jag MSN på också. Den annonserar ju när folk loggar på. Plötsligt så nös jag, och samtidigt loggade grabben in och jag kom av mig alldeles. Till saken hör att han inte har varit online på typ en månad, därav min reaktion. Mycket märkligt. Har typ aldrig kommit av mig mitt i en nysning förut. Konstig känsla.

Det känns lite konstigt att inte prata med honom eftersom han uppenbarligen sitter vid en dator nånstans. Vi pratade rätt ofta på MSN innan det här blev skevt. Men nu får det vara nog. Det får vara upp till honom.

Blog Bonanza

Jag fortsätter väl med min blogg-bonanza, när jag nu ändå är igång. Det händer inte mycket hos mig idag. Har varit och handlat lite och sen har jag ätit lite också. Jag har fuskat å det grövsta när det gäller en näringsriktig middag, det blev chokladglass och kaffe... Det var gott men det är nog inte att rekommendera till middag varje dag. Jag undrar vad glassen, som dessutom innehöll massor med choklad, är ett substitut för..?

Väldigt märkligt det där med samtalet med Mike. Det känns som en enorm tyngd lyfts från mina axlar. Jag behövde nog helt enkelt grina lite. Tur att han finns.

Nu har jag intagit mysläge; mjukisbrallor, T-tröja (så sa farfar) och strumporna har förpassats till golvet, och jag har gosat in fötterna i mitt täcke. Har lite ont i huvudet, men det är säkert bara spänningar från gråten, även om den var stillsam.

Min Mike

Okej, det har väl knappast undgått nån att jag varit arg och irriterad på sistone. Just precis nu känns det lite bättre. Ringde min Mike och vi pratade om ditt och datt en stund och kom in på "grabben". Han gav sin syn på saken och mina tårar kom, inte för att jag egentligen var särskilt ledsen, utan antagligen bara för att jag fick nån sorts utlopp för allt som bunkrats upp inuti de senaste dagarna. Det var så himla skönt att få släppa ut allt. Känner mig typ två kilo lättare och ungefär 100 gånger trevligare, för att inte tala om att jag känner mig gladare.

Mike ställde bra frågor. Han är bra på sånt.

Antagligen skulle ingenting förändras om jag pratade med grabben nu. Det skulle förmodligen inte göra varken till eller från för hur det skulle kännas om vi sågs. Det skulle nog vara obekvämt oavsett. Mike påminde mig också om att det kan finnas fler anledningar till varför en person inte hör av sig än att de skulle hata en eller tycka att man är en idiot. Det KAN givetvis vara så att de gör det, men det MÅSTE inte vara så. Vad gjorde jag utan Mike?

Kattjävel

Så där ja. Så har man slösat bort de enda 6 soltimmarna på raken under hela november med att sitta inomhus och inte göra nånting.

En stund var det nära att jag drog till Jönköping, men Des tentapluggade så det blev inget av med det. Brandmannen skulle till Linköping en sväng och jag skulle få åka med honom dit, och sen hade jag tänkt ta bussen resten av vägen. Men nu blir det en kväll i Ulriksdal istället. Kanske framför "Up", vi får se. Ska väl dra på mig mina bästisar mysbrallorna och gå ner och handla lite småsaker. Kanske röja upp lite i köket. Har ju inte kunnat städa tidigare idag för att det varit så himla fint väder...

Men nu har soljäveln gått ner och man kan med gott samvete låta bli att vara utomhus. Okej, jag är egentligen inte så bitter att solen förtjänar ett sånt påhopp. Det är nog mera så att jag är en jävel själv som inte hann se solen idag....

Överlevare

Det verkar bli bloggmarathon idag. Jag har ju några läsare, om än ni inte är en miljon direkt, så till er säger jag: Håll till godo. Intressefaktorn i dagens inlägg lär inte bli så hög tror jag.

Jag har ganska tråkigt och jag våndas över att det är så fint väder ute. Jag sitter för närvarande och väntar på att mitt hår ska torka lite, sen ska jag göra mig i ordning och troligtvis åka in till Söder. Jag funderade ett tag på att gå på bio i eftermiddag, jag har kvar en biocheck sen förra julen - och jag tänkte gå ensam, för det har jag aldrig gjort förr (ett litet socialt test, liksom), men det finns inga filmer jag är sugen på att se. Typiskt.

En rolig sak som jag inte kommer ihåg om jag skrivit om tidigare är att jag typ kommer få "tillökning". För ungefär ett år sen köpte jag en orkidé vid ett besök på IKEA. Den blommade jättefint när jag tog hem den och efter ett par månader torkade blommorna ut och jag klippte av stjälkarna, vilket gav den lilla plantan en rätt så ful look, orkidéblad är inte så spännande. Jag kan härmed meddela att den lilla gynnaren inte överlevt bara flytten från Umeå ner till Stockholm, utan även min kärlekslösa behandling (minimalt med vatten, ingen ny jord eller kruka). För nån månad sen noterade jag en liten grön dutt som börjat växa bland bladen, och jag trodde först bara att det var ytterligare en rot, de har ju såna där konstiga rötter... Men så strävade sig den lilla gröna dutten vidare och nu har den vuxit sig drygt 20 cm lång, och den har alldeles tydligt minst 4 knoppar.


Det här visar att somliga saker överlever trots att de inte får den kärlek och omtanke de behöver. Livskraften är ibland större än man tror...

Förvirrade träd

Det är sol ute idag. Jag får ångest! Jag borde var ute och vara...ute i solen. Det är 10 grader varmt i skuggan. Varför är jag inte ute? Svar: Jag måste duscha. Mitt hår...är inte av denna världen. Inte smutsigt, men helt ostyrigt. Bör åtgärdas innan jag beger mig ut.

Jag vill inte göra mig snygg för att spankulera omkring i solen och vara ensam. Jag vill hålla nån i handen och hitta ett mysigt café där jag kan dricka latte och vara semikulturell.

Det ser nästan ut som att trädet utanför mitt fönster har knoppar på kvistarna. Jädra växthuseffekt till att förändra klimatet. Det är ju faktiskt den 21 november och vi har 10 grader i skuggan och strålande sol. Skönt, men väldigt läskigt på samma gång. Inte konstigt om träden blir förvirrade.

AAAAHHHH!!!

Alltså... Jag är så förbannat trött på hela grejen. Jag är less på att inte vara glad. Less på att tänka på saker jag inte kan påverka längre. Trött på mig själv som bara FASTNAR i sånt här och inte kommer vidare. Jag är arg för att jag inte kan ställa saker och ting till rätta och det är så otroligt frustrerande när man verkligen vill göra nåt för att rädda en dålig situation och så får man inget gehör...

Jag har gått från att vara sjukt ledsen och vilja ha tillbaka nåt som fanns förut till att bara vilja veta att jag kan träffa den här personen utan att känna att jag vill försvinna, gå upp i rök, få ångest för att han ignorerar mig etc. Vill bara att vi ska kunna vara civiliserade människor, såna som känner och respekterar varandra, ifall vi råkar på varandra. Jag skulle gärna ha lite mer kontakt än så, men det kanske får komma sen i så fall, om det nu nånsin kommer nåt alls.

Jag är ett stort fan av att reda ut saker. Jag har väldigt svårt att bara släppa allt och gå vidare. Särskilt om det handlar om någon som kommit mig nära.

Hur gör man?


Helvete.

.....

Okej, jag kanske är lite låg för tillfället, och då är det kanske så att man känner efter lite extra. Men det om mobilen är sant. Ibland ringer jag till den från min jobbtelefon bara för att kolla om den fungerar. Tragiskt.

Ilskan håller i sig. Jag får inget utlopp för den. Vågar inte försöka ta kontakt igen, har ju inte gått så bra hittills. Dessutom vet jag inte vad jag skulle säga. Det som känns lite (ytterst lite, men ändå) skönt är dock att det mest är ilska och inte lika mycket ledsenhet längre. Baksidan av det är att jag verkligen inte vill förknippa allt som varit tillsammans med honom med det jag känner nu, men det flyter liksom ihop; det bra blir dåligt och det dåliga fortsätter att vara dåligt - allt blir skit.

Inte ens morsan...

Idag ska det vara en av de få dagarna i november med sol. Det betyder att man borde ge sig ut i friska luften och kanske promenera lite. Kanske på Söder? Men det är ju förstås lite skojigare om man har nån att strosa med. Undrar om det finns nån jag kan ringa?

Jag är ganska trött på att ringa till folk, vore skönt om nån hörde av sig till mig ibland också. Jag är ju egentligen ingen telefonmänniska, men det betyder ju inte att man inte vill umgås. Min telefon ringer så sällan att jag blir lite chockad när det händer, för jag är så ovan vid ljudet... Nu är det 6 dagar sen nån (Kajje) ringde och då var det faktiskt några stycken som ringde inom loppet av två dagar, varav ett samtal var det som drog med mig ut på Placebo-konsert (plus i kanten), före det var det ett hopp på nästan 10 dagar. Sms får jag lite oftare, men det är samma där. Oroväckande många av mina sms kommer från HM och Sas. Kanske tycker folk att det räcker att läsa en statusrad på FB?

Varför har jag en mobil? Inte ens morsan ringer ju.

Tråk-katt

Jag har tråkigt. Internet är trist.

Fick frågan om jag skulle kunna tänka mig att bli medlem i nån dejtingsajt nån gång, och mitt svar är kort och gott: Nej.

Fråga mig om tio år igen. Har det inte hänt nåt till dess så kanske...


Sitter och halvkollar på Idol. Tycker det var en sådär omgång. Konstiga låtar. Jag tror dock att Erik vinner min röst den här veckan också, inte för att jag brukar rösta, men ni fattar.

Jag har en svacka i mitt sociala liv för tillfället. Eller jag har haft det i en månad nu. Orkar inte riktigt med att ta mig ut på galej och sånt. Om nån frågar mig är jag inte omöjlig, men jag har lite svårt att ta egna initiativ. Dessutom är jag inte så pepp på att dricka och det brukar oundvikligen ingå i helgplanerna för de flesta. Jag litar inte riktigt på mig själv när jag dricker, just nu. Och då menar jag inte att jag gör dumma saker som är skadliga för mig på nåt sätt, men jag har en tendens att bli lite stursk och skicka iväg meddelanden som jag inte vågar skicka annars, och sen ångrar jag mig... Och detta gör jag inte när jag är med andra människor som annars hade kunnat hindra mig, utan när jag kommer hem.

Hade jag varit i en period då jag faktiskt gick ut och ibland tog med mig nån hem eller hade bortamatcher så hade det ju varit safe, för är man upptagen med annat brukar man inte skicka sms och sånt till andra grabbar, men nu är det ju faktiskt så att jag för tillfället inte alls har lust att involvera mig i någon och det betyder ju då att jag går hem själv. Och är ensam. Med telefonen alldeles för lättillgänglig. Fail.

Nu - "Ocean's Eleven" på 5:an, eller så blir det "Mord i sinnet" på 4+.

Trött katt

Jag gick hem klockan 15 idag. En timme senare än jag hade tänkt. Jag är jättetrött, känner mig nästan febrig. Fast det tror jag inte att jag är egentligen. Jag har 36,8, vilket iofs är lite högt för att vara jag, men inte jättehögt. Jag ska alldeles strax lägga mig och vila.

Jag vet inte riktigt hur jag mår idag. Jag kan inte tänka. Det är ganska skönt.

Den tråkigaste saken med att vara singel är nog avsaknaden av närhet och det rent fysiska i ett förhållande. Det är mycket roligare med sällskap. Hade varit najs att ha sällskap idag.

16.50: Nu har jag försökt logga in på mitt mobila bredband i typ en halvtimme...nu börjar jag bli förbannad. Jävla skit-Tele2. Jag blir sjukt stressad och enormt irriterad när sånt här inte funkar. Nu ger jag upp. SKIT!!

Nu är klockan 19.29 och jag har sovit i 2 timmar, drygt. Och sen har jag jävlats lite till med mitt bredband. Nu verkar det funka iallafall...

Ca 14 timmar i Ske-å

Jag har varit så jävla arg hela dagen, utom när jag varit koncentrerad på jobbet alltså. Sjukt jobbigt. Otroligt energikrävande. Nu får det fan snart vara nog... Tänk om han visste hur arg jag varit och är? Då skulle jag också hålla mig undan om jag var han.

Förutom att vara arg så har jag jobbat lite hemifrån. Runt 12 åkte jag ut till Arlanda, lite tidigare än jag behövde, och så satt jag där och jobbade istället. Sen flög jag till Skellefteå, hade en liten konceptkurs med en ny tjej i butiken, och efter det hade jag en liten kurs/samtalsgrupp med personalen och butikschefen. Det blev totalt ca 4 timmar i butiken, men de kändes väl investerade.

Nu ska jag kolla på Criminal Minds och sen försöka sova lite. Väckarklockan är ställd på 04.00, och bussen går 05.25. Ska nog gå hem lite tidigare imorrn, om jag inte har för mycket att göra.

Helvetehelvetehelvete

Jag vet inte om jag är arg eller ledsen. Förmodligen båda. Men det är svårt att vara arg när man inte har nån att vara arg på. Eller det har jag väl, men jag kan inte få utlopp för det, eftersom vi inte har nån kontakt. Jättefrustrerande. Egentligen är jag nog mest ledsen, men eftersom jag inte kan få nån sorts shysst avslut på det hela så blir jag mer och mer irriterad på den här personen ju längre tiden går.

Vet inte ens vad jag skulle säga om vi fick möjlighet att prata lite. Antagligen skulle det gå åt helvete det också.

Det som känns absolut värst är att jag verkligen inte vill att det här jobbiga som varit nu ett tag ska vara det jag minns från alltihop. Jag vill minnas det som var bra. För det var mycket som var bra, men nu överskuggas allt, precis ALLT, av värdelösa känslor som kommer av att bli ignorerad och reducerad till nåt som aldrig var värt ett skit...

Helvetes jävla helvete.

Trött och frusen

Det är verkligen pissväder idag. Regnar som fan. Har fixat klart med Åsa och Jenny inför pressvisningen imorgon. Det blev bra.

Reklamerade mina Ecco-stövlar idag, för andra gången. Samma fel båda gångerna och ingen har nånsin sett nåt liknande tidigare. Är det höjden av otur eller? Iallafall, eftersom det var en äldre sko och jag inte hade kvar kvittot så fick jag inte tillbaka fullpris, utan det pris som skon säljs för i butik idag, minus min personalrabatt, så jag fick tillbaka runt 750 spänn. Gick till DSoch köpte ett par liknande, fast varmfodrade, stövlar. Har kvar ungefär 350 kronor till godo. Kan vara skoj om man hittar nåt man verkligen vill ha, eller behöver.

Träffade killen från Placebo-konserten (han som jag känner lite ifrån jobbet) idag. Han är sjukt trevlig. Och ganska fin att titta på. Men han drar snart till Kanada, och jag vet inte hur länge han ska stanna där. Kanske är bättre att vänta med att lära känna honom tills han är tillbaka i Sverige igen? Orkar inte med fler trassliga relationer, då avvaktar jag hellre och ser vad som händer sen. Vore ju skitjobbigt om man skulle fatta tycke för nån och sen åker han iväg i ett halvår eller hur länge han nu ska vara borta, eller hur? Inte för att jag riktigt är där ännu, att jag kan falla på rikt för nån, men förr eller senare måste jag ju hamna i det läget igen. Hoppas jag.

Jag fryser och är jättetrött i kroppen. Borde diska lite, men det kan jag göra imorgon innan jag åker. Kanske tar hälften ikväll. Mitt diskställ är pyttelitet så man måste liksom ta det i omgångar. Jag funderar på att lägga mig och vila lite. Men då kan jag väl inte sova inatt. Har ju inte gått så bra hittills i veckan.

Men nu ska jag iallafall krypa ner och bli lite varm. En värktablett också, kanske. Mjau.

Dags att stiga upp?

Varför är jag vaken 04.50? Vaknade för en dryg timme sen och har inte kunnat somna om. Det är inget bra på TV heller. Typ Dawsons Creek. Vad ska man då hitta på? Jobbigt att jag ska upp klockan 7 också.

Dryyyygt.

Lite av varje

Idag ska jag skriva om flera saker. De har inte så mycket med varann att göra.

Inatt runt halv två vaknade jag av mystiska ljud - ett dovt konstant brummande och ett rytmiskt, skärande ljud. Visste först inte om det var inne i huset det lät eller om det kom utifrån. Efter ett tag blev jag tvungen att ställa mig upp och kolla ut genom fönstret och då visade det sig att det var två konstiga tågvagnar som var ute och fixade rälsen på spårområdet nedanför där jag bor. Sen hade jag lite svårt att somna om, men efter ett tag lyckades jag uppenbarligen. För när jag sen vaknade i morse så hade jag en dröm jag haft under natten i ganska färskt minne.

I det stora hela gick drömmen ut på att mitt undermedvetna relativt verkligt försökte förklara för mig att det nog är dags att på allvar försöka lägga grabben bakom mig. Drömde att han och jag hade ett väldigt sansat, seriöst samtal om hur saker och ting var/är. Inget nytt under solen egentligen - skillnaden är att jag alltid bara drömt fina, mysiga drömmar om honom tidigare, vilket försvårat situationen en del, och nu var det knappt mysigt alls... Lite mysigt i och för sig, men ytterst lite. Vi får väl se hur det går med bakomläggandet. Hur jag känner varierar så mycket från dag till dag, från timme till timme. Jag vet ju vad som är bäst, vad som är genomförbart och hur det ligger till. Men att känna samma sak är svårare. Jag vill verkligen försöka gå vidare nu. Jag väntar bara på att det ska hända...

Idag har jag jobbat på kontoret, fast inte med kontoriga saker. Vi ska ha pressvisning på torsdag och en massa tidningar och bloggmänniskor ska komma dit. Jag kommer inte vara där men hur som helst så är det en massa saker som måste fixas. Vi har hämtat (delar av) vårkollektionen och en massa andra prylar och tagit det till kontoret, ställt i ordning ett par podier som vi klätt med lackplast, monterat ihop 6 ställningar för att hänga och stapla saker i, plockat ner gardiner och satt upp vepor från golv till tak, vikit ungefär en miljard skokartonger och lock, monterat kantskivor på podierna, byggt ett snyggt skokartongberg med fina band runt kartongerna, sorterat skor i olika varugrupper.... Sen gick vi och åt på Vapiano (inte den i Gamla Stan, utan den andra). Det var gott.

Nu är jag hemma och ska alldeles strax försöka sova. Jag har ont i fötterna. En annan gång när jag hade ont i fötterna efter jobbet fick jag frågan hur det kunde vara möjligt att jag hade ont i fötterna som hade så mycket skor att välja på... Det kan man fråga sig. Kanske för att jag står och går hela tiden? Oftast på hårda stengolv? Oftast inte i Foppa-tofflor direkt, utan kanske skor med en liten klack eller nåt?

FYI: går man i skor med klack måste man ha koll på sina naglar. Slarvar man med pedikyren så får man veta att man lever...

Nymyntat

Jag måste bara skriva ner det här innan jag glömmer bort det. Jag och Mike satt i telefon nyss och pratade om ditt och datt och då nämnde han en film han försökt se som var lite ovanligt tecknad. Den heter "The triplets of Belleville" och filmpostern ser ut så här:


Orden han använde för att beskriva hur filmen såg ut var "BettyBoop-iansk" och "gammelfransk". Hahahaha..! Briljant! Han gillade dock inte filmen.

Skrikande j*vla unge..!

Jag fryser. De verkar ha stängt av värmen. Min förhoppning om att få vila/sova lite på tåget grusades efter ca 15 minuters resa. I Borlänge klev en tjej på med sin 2,5åriga dotter och sen dess har det inte varit en lugn stund. Säkert en gullig unge, men just nu är de enda ord jag kommer på för att beskriva henne "gapig ungjävel". Hennes morsa är nästan lika jobbig...

Ja, jag är en grinig, barnlös kärring, men jag vill bara ha lite lugn och ro...

På hemväg

Nu är klockan snart halv fyra och jag sitter och väntar på att mitt tåg ska lämna Falun. Kommer nog vara ganska trött och hungrig när jag kommer hem. I den här vagnen är iallafall värmen på, i motsats till på tåget i morse. Skönt. Knaprar antiinflammatoriska värktabletter och det hjälper ganska bra mot både tand- och huvudvärk. Får väl se inatt om det kommer tillbaka.

Fan vad less jag är på den här grabb-grejen egentligen. Har varit ledsen i en månad nu, och innan det sket sig ordentligt var jag redan då ganska nedstämd till och från. Jag saknar att vara GLAD. Jag menar genuint glad, i varje fiber av min kropp. Jag kan vara glad så länge jag inte råkar tänka på den här pojken, men rätt vad det är så slinter jag och råkar tänka lite på fel saker. Jävla skit. Det spelar ingen roll att jag inte vill träffa honom på samma vis längre. Det gör mig ändå ledsen...

Före f*n...

Jag skickade meddelandet. Det känns på några sätt bättre. På vissa sätt lika illa. Men inte på nåt sätt sämre. Klockan är i skrivande stund 05.28 och jag står och väntar på pendeln till centralen. Tåget mot Falun går 06.14. Vilken tur att jag kollade en extra gång, för jag hade fått för mig att det var 06.30. Hade jag åkt hemifrån den tid jag planerat hade jag med all säkerhet missat tåget. Nåväl. Det här innebar då att jag - eftersom jag snoozat i en kvart - bara hade en halvtimme på mig att stiga upp och göra mig klar.

Så här sitter jag nu på pendeln. Inte utvilad alls. Har lite tandvärk och har haft det hela natten. Hoppas det inte är nåt allvarligt, utan bara en sån infektion jag hade förra vintern. Läste nånstans att tandvärk kunde vara nåt helt annat, men nu minns jag inte vad, kanske bihålorna? Jag vet inte. Kommer inte ihåg. Otrevligt är det iallafall. Ingen humörhöjare direkt.

Nu är klockan 05.59 och jag har satt mig till rätta på tåget till Dalarna. Huvudvärk och tandvärk, trött som ett litet djur. Less på att känna saker för personer som inte känner tillbaka. Önskar att jag bara kunde lägga ner, trycka på en knapp och avsluta alltihop. Kanske är jag på väg dit? Jag börjar vara ganska less som sagt. Mer benägen att ifrågasätta än tidigare. Mina kort ligger på bordet. Nu är det upp till honom. Och känner jag honom rätt så kommer han nog aldrig att höra av sig. Överhuvudtaget.

To send or not to send?

Alltså, jag har ju då "råkat" skicka några meddelanden (två sms och två meddelanden på FB), främst under fredagsnatten, till den här personen som jag bryr mig om. Under alkoholens inverkan så skrev jag lite mer än jag skulle gjort annars, vilket känns sådär. Inte för att jag inte menar det, utan för att jag nog egentligen inte vill göra så mycket av de känslorna. Jag tror det bästa är om jag helt enkelt behåller det för mig själv tills det går över. Det har ju faktiskt börjat lägga sig lite, för det gör liksom inte så himla ont längre. Det är mera en saknad som ligger där i bakgrunden och molar.

Nu sitter jag i valet och kvalet om att skicka ytterligare ett sms. Fast ett väldigt neutralt sådant. Frågan är om det verkar schizofrent att göra det? För visst, jag gillar den här personen mycket och jag skulle nog gärna göra både det ena och det andra med honom, men utifrån hur situationen är så är det nog bäst att låta bli allt annat än konversationer. Men jag är rädd att jag förstört även den möjligheten. Eller jag och jag, han har väl ett val han också, men jag tror inte att saker jag sagt bidragit till att han tycker att "Jey, vilken fantastisk människa den där tjejen är - jag blir alldeles till mig av möjligheten att ha henne som vän".

Jag vet inte ens om han är en sån kille som har tjejkompisar. Utom kompisars flickvänner och tjejer han ligger med, alltså.

Stressad

Jag är stressad inför imorgon. Eller jag antar att min dröm inatt tyder på att jag var stressad redan då. Jag måste stiga upp jättetidigt, typ halv fem, och det innebär att jag borde gå och lägga mig jättetidigt också. Jag är inte så bra på sånt. Jag kanske borde se till att packa ihop alla papper jag behöver till biljetter och sånt, och kanske lägga fram de kläder jag ska ha på mig. Skönt att jag bara ska åka över dagen, för då behöver jag ju inte släpa med mig en massa packning utan det räcker med min almanacka, jobbtelefonen, plånboken och kläderna jag har på kroppen.

Godmorgon?

Söndag. Ledig hela dagen, såklart, för jag jobbar ju aldrig på söndagar. Men jag har typ jobbat inatt. Drömde om imorgon då jag ska åka till Falun och jobba. Drömde att jag missade mitt tåg och att det blev en massa strul. Har drömt om inredning i butikerna och exponering av skor... Jey.

Mitt huvud ockuperas annars (under min vakna tid) mest av grubbel. Jag borde antagligen bara släppa taget, men jag vet inte hur man gör. Jag vill inte.

Ömtålig

Ibland blir jag så arg på mig själv. Jag är så DUM DUM DUM! Otroligt korkad till och med. Fast samtidigt är jag ju bara jag. Men man kan väl kanske sluta sig till att det nog antagligen var jävligt onödigt att skicka sms i natt.

På tal om nåt annat: Jag får väldigt lätt blåmärken. Både rent metaforiskt och verkliga, fysiska blåmärken. Var ju på konsert igår och nu har jag skitont i min vänstra arm och man kan ana en viss blånad. Kan inte påminna mig att jag gjorde nåt särskilt igår, men det känns fan som att jag klämt armen i en dörr. Men det är jag helt säker på att jag inte gjorde. Kanske nån som stötte till mig hårt under konserten?

Det är lördag och jag ska inte göra nånting idag. Funderade på att gå ner och handla lite snask men det suget gick över när jag åt middag. Så nu ska jag nog bara fortsätta att göra ingenting tills jag somnar. Ska nog slå på en film alldeles strax, "The Ugly Truth", fast jag har ingen aning om vad det är för film. Det blir en lagom sysselsättning. Mjau.

Myskatt

Åååååh! Jag älskar mysbyxor!

Det står i SMHI's prognos att det ska regna här idag. Jag HOPPAS de har rätt för jag tycker det är råmysigt när det regnar och man inte behöver vara ute. Men ännu verkar det inte regna iallafall. Men snart kanske. Oh, jag tyckte precis att jag hörde en droppe på fönsterblecket!

GO NEDERBÖRD!

Lördagmorgon

Ojojoj. Det var fredag igår. Jag jobbade och sen åkte jag hem för att hoppa i mysbyxorna och ta det lugnt framför TVn. Märkligt hur saker bara händer.

Nu ligger jag i min säng, lite lagom bakis, med gårdagens smink kvar i ansiktet. Jag hamnade med Sara L på Placebo-konsert (skitbra!) och sen med Johnny L, hans brorsa Rille och några andra på ett uteställe i Götgatsbacken. Hann med sista pendeln hem, 01.20. Träffade en kille som jag känner lite genom jobbet. Det var kul, men jag är inte säker på att han minns det, han verkade rätt full. Han är ganska charmig, åtminstone när han är nykter. Han var inte ocharmig igår, men hans jävla kompis - när vi försökte få lite bättre platser under konserten var han skitstörig, hårdhänt och jätteotrevlig. Sen när jag träffade den här killen utanför så blev jag lite ställd när han var kompis med idioten som skrikit och knuffat på oss under konserten...

Idag pratade Des om att vi kanske skulle gå ut, men jag vet inte, gårdagen var ju inte planerad och det kostar ju faktiskt pengar att gå ut, och det är ganska mycket månad kvar... Men det vore skoj att träffa henne när hon nu är i stan. Kanske kan ses under dagen istället, vi får väl se.

Nu ska jag strax hoppa i duschen och tvätta av mig gårdagen.

Huvudvärk

Funderade ju häromdagen vad huvudvärk beror på så jag googlade och fick bland annat dessa resultat.

"Den vanligaste huvudvärken är den som kallas spänningshuvudvärk. Den beror ofta på att muskler framför allt i nacken och i käken är spända. Om man oroar sig, känner sig stressad och sover dåligt är det lätt att man spänner sig och får ont i huvudet"

vidare

"Huvudvärk kan också bero på att man äter och dricker för dåligt"

Jag har ju ett hyfsat stressande jobb, flänger hit och dit under ett pressat tidsschema med tider att passa överallt, och sömnen är det väl sådär med. Jag försöker äta ordentligt, men vatten är nog en av de största bovarna i dramat. Eller rättare sagt avsaknaden av det.

Nu ska jag ringa till pappa och säga "grattis på födelsedagen" och sen ska jag lägga mig och vila och hoppas att min huvudvärk går över...

Sliten kisse

Aaaaah..!

Stress stress stress.

Roddat butik för brinnande livet idag. Vi hann inte klart. Hatar att lämna butiken ofärdig. Mellan 16.00 och 17.15 skulle jag ha suttit och förberett mitt utvecklingssamtal som jag ska ha imorrn, men det har jag inte hunnit, så det blir kvällsjobb för mig ikväll. Nu sitter jag på flygbussen från Ö-vik till flygplatsen utanför Husum. Borde vara hemma i Ulriksdal runt 20.30 om allt går som det ska.

Jag är hungrig också. Och trött. Och har ont i hälarna och i ryggen. Fortfarande lite frusen. Får se hur jag mår imorrn. Jag kommer vara helt färdig när jag kommer hem ikväll...

Hängig

Förresten. Mår sådär. Fryser som sagt, men så har jag huvudvärk också. Varför får man huvudvärk egentligen? När jag vaknade hade jag ont i halsen, men det verkar ha gått över. Var nog bara luften i hotellrummet som var torr eller nåt. Det känns som om jag aldrig blir riktigt sjuk, bara hängig. Man kan ju inte stanna hemma för att man känner sig lite hängig, eller hur? Jävla arbetsmoral... Dessutom känns det inte okej att stanna hemma när man är borta. Jag menar, om jag är i Östersund och jobbar och ska vidare till en annan butik så har jag ju för det första ganska långt hem. Sen har jag ju flygbiljetter och hotellrum bokade som måste bokas om och bokas av, och sen så faller hela min planering och mitt besök i de butiker jag skulle till skjuts framåt en månad.

Jag har verkligen inte tid att vara sjuk. Så jag jobbar fastän jag känner mig hängig.

Blä.

Frusen katt

Sitter och fryser på bussen till Ö-vik. Är det svårt att se till att bussen är varm när passagerarna kliver på, eller är det tänkt att man ska sitta och frysa trots att man har ytterkläderna på sig? Inte trevligt. Lämnar alltså Umeå för den här gången.

Det ligger lite, lite snö på marken. På ett sätt känns det lite trist att det inte riktigt blir vinter i Stockholm, iallafall inte vinter som jag är van vid. Men eftersom jag flänger runt som jag gör så kommer jag nog att få uppleva min beskärda del av snövinter.

Har inte bestämt hur jag ska göra över jul, men det lutar åt att åka upp till Piteå. Hade ju planer på att fly landet över jul, men jag har inte så många semesterdagar kvar, och så har jag ju köpt en massa möbler som ska betalas. Vi får se. Ska bestämma mig den här veckan hade jag tänkt.

Brrr, sa katten.

Livet går vidare, konstigt nog

Idag är det en annan dag. En annan dag för alla. För vissa är det bara ännu en dag i raden medans för andra blir det den första dagen i resten av deras liv, och för ytterligare andra är det ännu en dag av många då man ska försöka leva med det faktum att man förlorat nån man älskat. Lite svårt att skriva nåt vettigt efter det förra inlägget.

Idag har jag haft möte med jobbet, gjort nåt ärende på stan och sen hängt med Kajjowich och inte gjort nåt särskilt direkt (fikat, ätit varma mackor, somnat framför TVn och kollat DH).

Jag har brutit tystnaden. Jag har inte fått nåt svar. Det känns faktiskt inte som att det gör så mycket. Jag känner mig märkligt flat-lined för tillfället. Varken upp eller ner. Jag vet att den här personen är ungefär så fel för mig som nån människa kan bli, men det spelar inte så stor roll. Det jag känner finns där iallafall, oavsett. Får jag ingen respons så finns det ju inte mycket annat att göra än att vänta på att det går över. Det får ta den tid det tar. Känns som jag sagt det här förut.

Fotspår i sanden

Idag hade jag ett missat samtal från min bror. Jag blev både rädd och nervös och fick en dålig känsla i kroppen. Min brorsa ringer typ aldrig till mig, utom när det verkligen krävs, det vill säga när nåt dåligt hänt eller när jag fyller år. Jag fyller inte år idag, så när jag ringde upp var det inte med glada fjärilar i magen om vi säger så, snarare fågelspindlar eller nåt annat läskigt. Min magkänsla stämde. Han hade dåliga nyheter.

Jag läste igår kväll en notis om att en 9-årig flicka i Piteå-trakten hade omkommit i en olycka med en traktorskopa som lossnat med flickan åkandes i. Skopan föll över flickan och hon klämdes till döds. När jag läste detta gick mina tankar först och främst till min vän Jessica som har en 9-årig dotter som jag älskar, och jag hoppades verkligen att det inte var Kis som var flickan i artikeln. I morse hade jag nästan glömt bort det hela, tills jag ringde upp min bror. Flickan i artikeln var dotter till en gammal barndomsvän till mig. Det var hennes farfar som körde traktorn. Helvete. Som om inte den familjen drabbats av tillräckligt med sorger som det är.

Jag måste ju säga att jag på ett sätt drog en lättnadens suck över att det inte var min Kis, men det känns lite extra tungt att andas när jag tänker på min barndomsvän och hans familj. Jag har inte träffat honom på massvis med år och jag har aldrig träffat hans dotter, men jag känner familjen sen jag var liten, vi har lekt tillsammans, han och jag är lika gamla. Vi har en historia. Och nu har han förlorat sitt barn. Livet är inte rättvist. Och hur ska man som farfar kunna leva vidare med vetskapen om att ens barnbarn inte finns längre på grund av nåt man själv gjort? Oavsett om det är grund av nån säkerhetsaspekt man förbisett, men allra troligast bara på grund av en olycklig slump - det spelar ingen roll. Hur ska man nånsin kunna förlåta sig själv?

Det är förbjudet att köra människor i traktorskopor. Det är väl det man kan klandra mannen för. Men jag är uppvuxen på landet. Jag vet hur vanligt det är att man åker i skoporna. Jag har åkt i traktorskopor själv. Det hade kunnat vara jag, eller vilken unge som helst som vuxit upp på landet. Oftast förstår man inte hur illa det kan gå förrän det är försent.

Det är ett högt pris att betala.

Min farmor sa alltid "Den Gud älskar dör ung". Hon förlorade själv ett barn. Ibland önskar jag att jag hade hennes gudstro. Tänk att våga lägga sitt liv i nån annans händer... Att finna sig i Guds vilja... När vi ändå är inne på gudstro och prövningar skulle jag vilja dela med mig av nåt som jag sparat, trots att det var länge sen jag sökte min tro eller var aktiv i kyrkan:


Fotspår i sanden

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.


- Författare okänd

Förtydligande

I mitt förra inlägg hetsade jag på en för mig vilt främmande människa, men det kändes bättre att göra det i bloggen än att ta det med henne IRL. Jag kände dock att jag blev så jädra irriterad att jag inte visste vad jag skulle göra så då tänkte jag att det kanske skulle hjälpa att dela med mig till de läsare jag har istället, och det gjorde det faktiskt. Det kändes mycket bättre sen. Vilken jubelidiot människan verkade vara! Så otrooooligt dryg. Vem fasen bryr sig om hennes husspekulationer och om man får eller inte får bygga garage, och hur långt det är in till stan, och hur kallt det är i sommarstugan så övernatta i den går ju inte och att sova hos systern eller föräldrarna kommer ju inte på tal ens...? Sen att hon i princip tacklade mig för att hinna sätta sig före mig på bänken var liksom bara det som fick mig att uppmärksamma den här anskrämliga människan.

SUCK!!!! My god... Att jag ens orkar bry mig.

Men nu ser ni - det händer inte ofta men det händer: Att katten tappar humöret.

*%#;¤§ idiot

Självcentrerade, buffliga, högljudda, värdelösa ursäkt till människa..! Spring över nån annan eller be åtminstone om ursäkt när du armbågar dig fram för att - gud förbjude - inte behöva stå i 5 minuter. Dessutom är 3 mil in till stan inte hela världen, köp ditt jävla hus från 1929 med havsutsikt, och hur dryg är du när du inte vill stanna över natten för att fira din systers födelsedag, enbart för att "att sova på luftmadrass är inte min grej"? Håll käften, idiot..! Lejd var du också.

Ja, jag kanske är lite irriterad...

Brandmän och katter

Gårdagskvällen spenderades i gott sällskap med en brandman framför "Angels and Deamons" med Tom Hanks. Filmen var faktiskt rätt okej, inte alls dålig. En bra sak med att han kom hit var att jag fick en anledning att styra upp mitt hem litegrann. Det blev ganska fint, även om det fortfarande är mycket kartonger och grejer kvar.

Natten bjöd på helande närhet och kramar - att sova i nåns trygga famn är nåt som katten verkligen är i behov av för tillfället. Det känns lite som att det antingen är jättebra eller jättedåligt att vara nära nån alls för tillfället, så jag var lite skeptisk till en början, men när det visade sig att det var totalt kravlöst kändes det bara bra.

Åt frukost vid mitt nya köksbord, sittandes på mina nya, sköna köksstolar. Trevligt! Han åkte härifrån för kanske en halvtimme sen. Nu är det tyst och ensamt här igen. Men det gör inget. Faktiskt ganska skönt. Mitt hem börjar mer och mer kännas som ett hem.

Min kudde luktar brandman, och det är lite mysigt.

Ikväll ska jag göra "roliga" saker: Packa en väska inför Umeå och Ö-vik och så har jag tvättstugan 19-22. Sen ska jag äta lite middag och så ska jag väl diska undan lite. Ny vecka i antågande, en vecka som bland annat innehåller lite häng med K-snake, en sushimiddag och ett utvecklingssamtal.

Statuscheck

• Alla möbler ihopskruvade
• Måste gå iväg med lite kartonger till soprummet som jag inte vet var det ligger...
• Tre stora, trasiga blåsor i höger handflata
• Två värdelösa (*%#;¤§) bits till min värdelösa skruvmejsel
• Tre flyttkartonger mindre
• Damm damm damm - jävlat överallt
• Diskhon full med disk (blåsor i händerna - dålig kombo)
• Lördagkväll och jag mår ganska bra
• Oduschad - dock lätt att åtgärda
• Hungrig - också ganska lätt fixat, men affären stänger om 55 min
• Kanske får sällskap lite senare (högst osett hur det blir)
  

Ja det var väl det. Nu soprummet och affären.

Meningen med livet?

Det är nåt med hösten. Nåt vemodigt och sorgset. Nåt som kräver lite Lars Winnerbäck (En svår och jobbig grej). Har inte lyssnat på Winnerbäck på flera år. Nu rullar ett urval av älskade låtar i en playlist. Han skriver lite kryptiskt om olycklig kärlek och det är så träffande. Lika med Annika Norlin när hon som Säkert! (Det kommer bara leda till nåt ont) sjunger sina låtar på svenska. Att kunna fånga känslor på svenska utan att det bara blir meningslösa plattityder är stort, och ganska ovanligt. Det finns fler svenska låtskrivare som jag älskar, av samma orsak: Plura Jonsson (Fulla för kärlekens skull), Håkan Hellström (Kärlek är ett brev skickat tusen gånger).

Har funderat på en sak om det här med kärlek:

I stort sett varenda låt, visa, klassiska dramer och nästan all poesi som nånsin skrivits har handlat om kärlek. Visst, jag hårddrar det lite nu, men håll med om att det antagligen är det mest besjungna, beskrivna och omdiktade ämnet genom alla tider?

Det måste ju vara så att människan lever för kärleken?

Tom inuti

Drömmar ställer till det ibland. Jag drömde nåt inatt som satte igång mitt grubbel igen. Fan.

Jag vet inte ens vad jag egentligen vill. Fortsätta höras eller inte? Aldrig mer höras? Fortsätta ses eller inte? Ingen aning. Vi har inte hörts av på snart en månad, det kanske redan är kört... Mest av allt är jag nog rädd för att få höra från andra hållet att viljan att fortsätta höras av inte finns längre. Men säg att vi SKULLE fortsätta höras och kanske till och med ses - hur fasen skulle det gå till? Hur slutar man känna saker? Hur gör man för att vara neutral mot en person som man vill så mycket mer med? Och hur gör man för att - samtidigt som man försöker vara neutral och bara en god vän - inte gå under av tillbakahållna känslor?

Det skulle nog underlätta nåt enormt om vi inte hördes mer, men hur ska jag lyckas övertala mig och min hjärna, eller mitt hjärta (var nu sånt sitter), att det nog är bäst så? Jag saknar våra samtal. Jag känner mig ledsen och tom. Allt känns bara tomt.

Lång fredag

Lång dag idag. Åkte till kontoret vid 08.30 och jobbade ett par timmar. Sen åkte vi ut till Nacka och gick på en kollektionsutförsäljning av Adidas och Reebook. Köpte 3 tröjor för totalt 400 spänn. Sen åkte vi tillbaka till kontoret, åt lunch, jobbade lite till och gick sen därifrån vid 17.30. Sen gick jag och hämtade ut två böcker jag beställt, och sen åkte jag hem. Nu är jag hemma.

Det lär inte hända särskilt mycket här ikväll. Jag känner mig lite hängig. Jag ska nog i bästa fall skruva ihop lite möbler tror jag.

Upptäckte en sak när jag stod på perrongen och väntade på tåget hem;

Idag har jag knappt tänkt nåt alls på ledsamma saker och saknaden har hållit sig på replängds avstånd. Det kanske är på väg åt rätt håll? Det kommer självklart att ta tid, men om jag kan ha nästan hela dagar då jag får vara ledsenhetsfri borde de ju snart kunna komma i par, eller varför inte i grupp? Katten kanske håller på att bli lite gladare? Vi får väl se...

Screwing

Idag är det den 5e november - även den dag då min IKEA-leverans skulle komma. Som jag har väntat på den här dagen. Tänk att äntligen få sova i en säng..! Lyx!! Så ni kan ju föreställa er att jag räknat dagarna den sista månaden. Vad kunde då gå fel kan man fråga sig?

Svaret är att det säkert hade kunnat gå en massa fel, men det gjorde det inte. Den kom!! Jey!

Så nu har jag skruvat i några timmar, typ 3 kanske. Jag har numera en säng (!!!) och en byrå. Nu är det bara 4 paket kvar som ska skruvas, monteras och kläs... Ett köksbord, två klädda köksstolar och en badrumshylla.

Jag har under tiden jag monterat ihop byrån kommit på varför Compeed skavsårsplåster kommer i förpackningar om 5 stycken, och ni ska strax få höra vad. Jag har funderat i över tio år på detta. Jag menar - man har ju bara två fötter och oftast får jag skavsår på båda fötterna samtidigt. Då måste jag ju alltså köpa en ny förpackning när jag får skavsår tredje gången, om ni hänger med. Jävla Compeed till att snika pengar av folk med trasiga fötter..! Iallafall, mitt i skruvandet kom jag på vad det femte plåstret är till för: Att undvika att få blåsor i handflatan när man skruvar ihop IKEA-möbler :)

Tyvärr hade jag inga kvar för tillfället...

Onsdagkväll

Hemma. Trött. Mjau.

13 trappor opp

Befinner mig för närvarande på 13e våningen i ett hotellrum i Göteborg. Hotellet står på ett litet berg, eller snarare en höjd, och kombinationen översta våningen + berg = UTSIKT! Önskar bara att jag hade nån att dela det med. Gjorde en dum grej idag: Glömde min Helosan-salva i Varberg. Tatueringen kliar så jag håller på att bli knäpp. Knäpp!

Katt

Katten tänker på saknad, ungjävlar, nafs, Madrid och långa samtal.
Det är nog dumt tänkt, tänker katten.

Ville inte vakna

Drömt en massa fina saker inatt och det var så sjukt mysigt, men det var inte lika kul att vakna. Back to reality, minst sagt. Fan fan fan. Fan också.

Jävla skit.

Åker strax till Varberg. Tillbaka på onsdag kväll. Lämnar kompjutern hemma - jag tar bloggsemester. Eller så bloggar jag från mobilen om jag får för mycket abstinens...

Katterier

Sitter på flygplatsen i Luleå och väntar. Var här i god tid, bara för att upptäcka att flyget är minst en halvtimme försenat. Oh well.

Har haft ett skönt veckoslut. Umgicks lite med Mike i torsdags. Det var trevligt, även om vi var jättetrötta båda två. Somnade nästan till "The Curious Case of Benjamin Button", trots att vi båda verkligen ville se den och tyckte att den var bra.

Jag vet inte hur jag mår egentligen. På vissa sätt mår jag väl rätt bra, eller jag menar, livet flyter ju på som det gör. Är fortfarande en ledsen katt, mer ledsen än jag kanske vill erkänna, men jag vet inte riktigt om jag är ledsen för den specifika situationen eller om jag är ledsen rent allmänt. Över att det känns så omöjligt att ha ett fungerande privatliv när jag jobbar med det jag gör...

Fast jag vet inte om det verkligen är så eller om det bara är jag som målar allt i svart..? Jag har ingen aning.

Allhelgonahelgen

Nu börjar min mini-semester lida mot sitt slut. Flyger från Luleå 19.20. I fredags satt jag ju som bekant i tatueringsstudion hela dagen och somnade före klockan slog sju, helt färdig. Igår följde jag med Jessica och Håråsånt till Luleå på frisyr-tävling på en hantverkarmässa i Arcushallen. Det var ganska roligt, men lite långdraget. De vann inte, tyvärr, men de var duktiga. Jag köpte ett par handskar i skinn (förlåt alla som bryr sig) och de var jättefina och jättesköna. Bra köp.

Efter tävlingen åkte vi till Storklinta utanför Jörn. Där hade de pubafton så varenda kotte på hela husvagnsparkeringen var i puben och var full. Eller inte varenda kanske, men det var fullt i lokalen och puben fick slut öl... En och annan gamling hade fått i sig för mycket och trakasserade mig med att försöka sno min jacka fem gånger, och en annan trillade helt sonika omkull, bara sådär. Klackarna i taket helt enkelt. Trubaduren var inte jättebra, men det var stämningen och det är ju huvudsaken. Tog det väldigt lugnt och mådde bra när jag vaknade i morse. Gick en liten promenad på en snöig skogsväg med Jessica, Jossan, Peppe, Rocky och Hoppsan, och sen åkte vi hem till Piteå.

Nu sitter jag bara och väntar på en pizza och sen ska jag få skjuts av mamma till flyget. Hem till Stockholm. Imorrn åker jag till Varberg.

November

Jag vet inte. Det står att jag ska tappa sugen och vända mig inåt och hålla mina känslor för mig själv i slutet av månaden, men det har jag nog gjort för länge sen. Romantiken är inte på min sida för tillfället.

Tvillingarna

En skön vecka inleder månaden. Det handlar om lättsam kärlek, flirt och eleganta komplimanger. Du känner dig uppskattad och du får också din älskling att känna sig speciell på alla sätt. Resten av november blir inte riktigt lika bra. Inte så att det dyker upp problem, men du tappar en del av sugen. Frisk luft och motion kan hjälpa lite mitt i mörker och kyla, men förmodligen följer du årstidens rytm, blir mer inåtvänd, tappar lusten för romantik och låter känslorna bli något djupt inombords som du inte delar med någon.

Bästa chansen: Skorpion, Skytt.
Bästa stället: På dansgolvet.
Bästa datumen: 4-5/11