Blixtvisit

Sitter på flygplatsen i Luleå och väntar på mitt plan. Jag kom hit tidigt, för flygbussarna går så dåliga tider i förhållande till Norweigans avgångar. De senaste två dagarna har jag jobbat i Piteå och Luleå, hälsade på Mike i tisdags kväll och Jessica och Peppe igår. Ändå har jag varit här i mindre än 48 timmar. Det har varit ganska intensivt.

Är som sagt på väg hem. Det ska bli skönt. Jag är trött. Trött. Inte i huvudet utan mer allmänt, mitt generella tillstånd är att jag är trött. Jag vet inte riktigt varför jag är trött, det är nog en kombination av en massa olika saker. Årstid, väder, avsaknaden av närhet, tungt på jobbet, saknad...en massa saker helt enkelt. Nu ska jag inte resa så mycket på att tag. Det ska bli skönt att få vara hemma. Är dock lite rädd att jag ska tycka det blir för jobbigt att börja om att resa igen sen. Den dagen - den sorgen, som mamma skulle ha sagt.

Det är nog ett av de bästa uttryck jag vet. Den dagen - den sorgen.

Ingen mening att ta ut saker i förskott. Att oroa sig är bara slöseri med energi. De slutsatser man drar när man tar ut saker i förskott eller om man försöker föreställa sig hur något ska bli i framtiden är ändå oftast fel och då har man gått omkring och reagerat på nåt som aldrig hänt, hänger ni med? Så man kanske är förbannad på nån för att man tror att de ska säga en viss sak och sen visar det sig att de inte alls säger den saken och så har man hetsat upp sig i onödan... Äh, det kanske bara är jag som håller på med sånt? Hur som helst så är det ruskigt onödigt. Och tröttsamt.