Meningen med livet?

Det är nåt med hösten. Nåt vemodigt och sorgset. Nåt som kräver lite Lars Winnerbäck (En svår och jobbig grej). Har inte lyssnat på Winnerbäck på flera år. Nu rullar ett urval av älskade låtar i en playlist. Han skriver lite kryptiskt om olycklig kärlek och det är så träffande. Lika med Annika Norlin när hon som Säkert! (Det kommer bara leda till nåt ont) sjunger sina låtar på svenska. Att kunna fånga känslor på svenska utan att det bara blir meningslösa plattityder är stort, och ganska ovanligt. Det finns fler svenska låtskrivare som jag älskar, av samma orsak: Plura Jonsson (Fulla för kärlekens skull), Håkan Hellström (Kärlek är ett brev skickat tusen gånger).

Har funderat på en sak om det här med kärlek:

I stort sett varenda låt, visa, klassiska dramer och nästan all poesi som nånsin skrivits har handlat om kärlek. Visst, jag hårddrar det lite nu, men håll med om att det antagligen är det mest besjungna, beskrivna och omdiktade ämnet genom alla tider?

Det måste ju vara så att människan lever för kärleken?