På hemväg

Nu är klockan snart halv fyra och jag sitter och väntar på att mitt tåg ska lämna Falun. Kommer nog vara ganska trött och hungrig när jag kommer hem. I den här vagnen är iallafall värmen på, i motsats till på tåget i morse. Skönt. Knaprar antiinflammatoriska värktabletter och det hjälper ganska bra mot både tand- och huvudvärk. Får väl se inatt om det kommer tillbaka.

Fan vad less jag är på den här grabb-grejen egentligen. Har varit ledsen i en månad nu, och innan det sket sig ordentligt var jag redan då ganska nedstämd till och från. Jag saknar att vara GLAD. Jag menar genuint glad, i varje fiber av min kropp. Jag kan vara glad så länge jag inte råkar tänka på den här pojken, men rätt vad det är så slinter jag och råkar tänka lite på fel saker. Jävla skit. Det spelar ingen roll att jag inte vill träffa honom på samma vis längre. Det gör mig ändå ledsen...