Förtydligande

I mitt förra inlägg hetsade jag på en för mig vilt främmande människa, men det kändes bättre att göra det i bloggen än att ta det med henne IRL. Jag kände dock att jag blev så jädra irriterad att jag inte visste vad jag skulle göra så då tänkte jag att det kanske skulle hjälpa att dela med mig till de läsare jag har istället, och det gjorde det faktiskt. Det kändes mycket bättre sen. Vilken jubelidiot människan verkade vara! Så otrooooligt dryg. Vem fasen bryr sig om hennes husspekulationer och om man får eller inte får bygga garage, och hur långt det är in till stan, och hur kallt det är i sommarstugan så övernatta i den går ju inte och att sova hos systern eller föräldrarna kommer ju inte på tal ens...? Sen att hon i princip tacklade mig för att hinna sätta sig före mig på bänken var liksom bara det som fick mig att uppmärksamma den här anskrämliga människan.

SUCK!!!! My god... Att jag ens orkar bry mig.

Men nu ser ni - det händer inte ofta men det händer: Att katten tappar humöret.