AAAAHHHH!!!

Alltså... Jag är så förbannat trött på hela grejen. Jag är less på att inte vara glad. Less på att tänka på saker jag inte kan påverka längre. Trött på mig själv som bara FASTNAR i sånt här och inte kommer vidare. Jag är arg för att jag inte kan ställa saker och ting till rätta och det är så otroligt frustrerande när man verkligen vill göra nåt för att rädda en dålig situation och så får man inget gehör...

Jag har gått från att vara sjukt ledsen och vilja ha tillbaka nåt som fanns förut till att bara vilja veta att jag kan träffa den här personen utan att känna att jag vill försvinna, gå upp i rök, få ångest för att han ignorerar mig etc. Vill bara att vi ska kunna vara civiliserade människor, såna som känner och respekterar varandra, ifall vi råkar på varandra. Jag skulle gärna ha lite mer kontakt än så, men det kanske får komma sen i så fall, om det nu nånsin kommer nåt alls.

Jag är ett stort fan av att reda ut saker. Jag har väldigt svårt att bara släppa allt och gå vidare. Särskilt om det handlar om någon som kommit mig nära.

Hur gör man?


Helvete.