Att sova

Ska alldeles, alldeles strax krypa ner och blunda i några timmar. Hade hellre varit nån annanstans och krupit ner, men nu är jag här. Får väl helt enkelt finna mig i att sova själv. För det är inte sällskap som är grejen utan det specifika sällskapet. Och så stor förändring är det ju inte, har ju sovit själv i stort sett alla nätter sen den där helgen i början av november, och långt före det också för den delen. Det är väl mera så att förut så fanns tanken på att man skulle KUNNA sova tillsammans ibland, fast nu känns det jävligt avlägset, nästintill omöjligt. Rent fysiskt så visst skulle man kunna, men det lär inte hända.

Anywho. Läste ut min bok igårkväll, så jag har ingen aning om hur jag ska kunna somna inatt. Jaja. Är väl lika bra att ta den berömda tjuren vid de berömda hornen...