Att vakna

Hade tänkt att jag skulle försöka stiga upp i tid idag, men det gick verkligen åt pipsvängen. Halv elva slog jag upp mina oskuldsfulla. Julledigheten har bidragit till att jag låtit mig sova tills jag vaknat av dagsljuset. Kommer bli tungt att vänja sig vid att stiga upp när det är mörkt. Längtar efter våren. Ljus.

Låg kvar i sängen i nästan en timme och tittade ut genom fönstret på snöflingorna som virvlade förbi utanför. Låg och räknade på tidsskillnader och restider och sånt. Kom egentligen inte fram till så mycket utom att det närmar sig.

Om saker och ting bara inte kändes så jävla omöjliga... Fan.


Senare (14.10): Jag behöver ljus. Det börjar redan skymma. I vanliga fall brukar jag lägga mig i solariet den här tiden på året, kanske en eller två gånger, bara för att kroppen ska producera lite välbehövt serotonin. Vet inte om det egentligen funkar men det känns iallafall lite bättre. Man blir varm i hela kroppen och det känns skönt. Men nu kan jag ju inte göra det. Min tatuering får inte bli solad ännu. Sol är å andra sidan aldrig bra för tatueringar, men just nu är den inte helt läkt och då är den ännu känsligare.

Jag hade tvättstugan klockan 12, men det har jag glömt bort... Jag har inte så mycket tvätt, så jag kanske kan ta det nån annan dag istället. Jag kommer ju vara hemma så mycket nu så jag hinner nog. Ska nog helt enkelt bädda ner mig i soffan och vänta på att Forrest Gump börjar strax efter klockan 16. En lat trettondag i soffan står på schemat.