Idag är det definitivt slutet av veckan. Risken finns att det kan bli en riktigt jobbig dag... Ska inte säga att det blir den sämsta på länge, har haft en hel del crappiga dagar på sistone. Men förhoppningsvis kanske det blir den sista dåliga dagen på ett tag nu. Jag hoppas verkligen det. Mentalt är jag väldigt föreberedd på vad som komma skall, men det spelar ingen roll tror jag. Med tanke på hur säker jag är på hur utgången kommer bli hade jag på sätt och vis hellre tagit det på en gång. Men det är klart, det är bra om man är säker. Fast jag vill minnas att säkerheten i den här frågan har funnits där hela tiden, från dag 1. Hopp är en annan fråga. Hopp har jag tonvis av, jag kan inte stänga av det. Frågan är om det finns hos andra också?
Vet inte hur jag ska kunna ha kvar kontakten sen. Kommer bli otroligt svårt. Smärtsamt rent utav. Trots att jag inget hellre vill så kommer jag nog att avstå. Och be att inte bli kontaktad. Det är vad jag tror iallafall, det är svårt att säga nu hur man kommer reagera...
Jag vill inte att det här ska skicka ut mig i en sån spiral som jag var i för ett par år sedan. Det var så otroligt självdestruktivt och - inte att förglömma - farligt. Det tröstade för stunden, men att söka tröst hos främmande famnar är ångestframkallande. Eller det var inte det då, men skulle jag hamna där nu skulle jag förmodligen förakta mig själv inom kort. Men å andra sidan, jag skulle inte ha tid att leta upp några famnar. Och känslomässigt är jag inte fit för att krypa ner med främmande människor. Är alldeles för sårbar just nu. Det skulle gå åt helvete.
Elsa 2 veckor
11 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar