måndag, januari 19, 2009

Vela vela veehela

Nu har jag börjat på samma mening 4 gånger. Beslutsångest.

Jag tror jag gör en för stor grej av att höra av sig. Jag analyserar fram och tillbaka när det egentligen bara handlar om ett telefonsamtal. Jag antar att jag är rädd för att bli avvisad, även som vän. Sen är det ju faktiskt så att det är lika många siffror i mitt nummer som i hans (som en vän till mig brukar påpeka), så det är precis lika lätt att ringa till mig som till honom.

Tänker ibland på att saker som sas när vi pratades vid ändå lämnade öppet för att känna varandra sen. Så egentligen kanske det är dumt att bryta helt så här? Eller så är det skitsmart. Jag vet inte. Det kanske är nödvändigt. Jag vet inte. Jag vet inte alls.

Inga kommentarer: