På högvarv

Jag kan inte sova. Eller jag har sovit, men jag somnade kanske vid 2 och jag vaknade 4. Hjärnan jobbar för fullt och jag kan inte koppla bort, koppla av. Försöker låta bli att tänka men jag vet inte hur man gör.

Kan inte sluta tänka att avståndet bara var ett svepskäl. Egentligen spelar det ju ingen roll om det är avstånd, avsaknad av känslor eller vad nu anledningen råkar vara, men det skulle vara skönt att veta att det var känslorna som saknades, att det inte bara var att avstånden är för stora. Men å andra sidan, hade känslorna funnits där vill iallafall jag tro att då hade man kanske hittat ett sätt. Då kanske man hade stått ut med att det varit jobbigt att vara på skilda håll. Iallafall i en perfekt värld, en sån där man ser i Disneyfilmer och Hollywoodproduktioner.

Då skulle ledmotivet vara det här.

Jag har verkligen ingen lust att åka till Östersund och jobba idag. Vill helst av allt bara krypa ner under täcket och sova. Försvinna bort. Stänga ner. Koppla bort. Inte tänka. Det är så tungt att vara vaken. Jag kan inte sluta tänka. Hade varit skönt att flyga tillbaka ikväll, kanske gör det. Jag tror jag ska kolla om jag kan boka av hotellrummet. Jag orkar inte vara borta. Jag vill vara hemma.