Till sist tröttnar även jag

Jag känner mig bortglömd. Jag tycker synd om mig själv. I am in desperate need for some attention. Som jag inte får.

"- Men jag då, tänk på mig och MINA känslor..!"

(citat från ett gräl som ett par hade på en fest där killen efter att ha varit ett komplett svin hasplar ur sig denna kommentar)


Jag är uppriktigt irriterad över att det är så tyst. Möjligheter finns men de nyttjas inte. Men fasen heller att jag tänker säga nåt. Nu får det var nog. Jag måste börja se om mitt hus, vårda det jag har, bespara mig ytterligare bekymmer och sorger. Jag har gjort mitt och nu räcker det. Vad säger man? Bollen ligger hos "motståndaren"...

Ska gå ut och sätta i motorvärmaren. Ubbe kommer ner med bussen senare och behöver skjuts ut till flygplatsen, och bilen är kahahall...