Lite tänk

Det är kallt. Ute. Mina naglar är långa och det är jobbigt att skriva. Snubblar på tangenterna hela tiden och får gå tillbaka och ändra när det ser helt stört ut. Imorgon åker jag hem till Umeå. Ska spendera mina två sista lediga dagar med att vila upp mig från allt möjligt känslodravel, och så ska jag spela TV-spel. Jag kanske ska äta middag med Mike och hans familj imorgon kväll, men det är inte riktigt bestämt ännu.

På onsdag är det den 7e januari. Då har det gått tre veckor av åtskillnad och två av minimal kommunikation. Under dessa veckor kan man väl säga att jag gått in i väggen, typ, inte så mycket på grund av åtskillnad och sånt, utan på grund av andra saker som hänt. Jag har rasat ihop och blottat alla mina svagaste sidor, alla mina sämsta sidor och alla mina rädslor. Inte världens bästa sätt att presentera sig på för nån man knappt känner. Jag hade iallafall blivit rädd och sprungit åt andra hållet om nån presenterade sig på det sättet för mig.

Så - on top of it all - jag är rädd att jag sabbat allt. Jag är rädd att jag förstör genom att berätta att jag är rädd att jag förstört allt. Jag är rädd för att vara ett känslomässigt monster som ingen normal människa orkar med.

Det stod i mitt kärlekshoroskop att jag skulle ha tur på torsdag. Frågan är om jag ska ha tur i allmänhet eller om jag ska ha tur i kärlek? För syftar det till tur i största allmänhet kan det ju lika gärna betyda att jag undviker att krocka med en älg eller nåt...