Mitt i natten

Om jag ändå kunde få bli trött nån gång... Eller jag är ganska trött, men kroppen och hjärnan vägrar koppla ner. Jag bävar för vad som ska sägas, men jag ser fram emot att få klarhet. Även om det kommer suga till en början. Men å andra sidan det har redan sugit ganska länge, det är ju inte som att jag hoppat omkring helt happy go lucky de sista 2-3 veckorna. Men då kanske jag kan börja gå vidare och lägga allt bakom mig.

Min nackspärr är från helvetet. Det är livsfarligt att sträcka på sig, bara så ni vet. Inte så mycket rinnsnuva längre, mest lite täppt och så hostar jag mera nu. Feber behöver jag inte ens kolla, tror jag, det känns inte så, men varför inte? När jag nu ändå rapporterar. Nu ska vi se... 36,7. Lite högre än jag brukar ligga, men väldigt lite... Härom veckan hade jag 35,5. Jag kanske är en vampyr eller nåt annan odött. Ett tecken på att jag börjar krya på mig är att jag faktiskt är hungrig idag. Och jag har ätit 2½ gång hittills idag. Funderar på att fixa en macka och en smoothie, eller bara en macka kanske. En macka låter bra, klockan är ju ändå efter midnatt... Kan ju inte äta värsta måltiden om jag ska ha en rimlig chans att lyckas sova inatt.