Instabilare än nånsin

Jag fattar inte att jag inte är trött. Två timmar i natt och 2 powernapar på kanske 20 minuter vardera, på planet.

Jag är inte stabil just nu. Så fort nån kommer med en omtänksam kommentar börjar tårarna rinna. Ett sms från en vän sände mig ut i hulkande gråt. Jag önskar att jag inte var ensam just nu. Sällskap hade varit bra. Bara att ha nån i rummet. Som kan krama om mig när det brister. Det låter som att jag blivit av med nån nära anhörig och så är det ju förstås inte. Men det känns som att jag förlorat nån. Nån som jag verkligen bryr mig om.

Det här är ju inte det enda som tyngt mig, och när sten läggs till börda blir det till slut väldigt tungt. Kanske är därför jag reagerar så starkt också. Har inte agerat ut de andra grejerna, så det kan nog ligga nåt i att det blir lite för mycket nu, det rinner liksom över...